A – as I waited

As I waited

on the platform

in the black October evening,

a massive, thunderous, windowless freight train,

blind with wrath,

its headlights exploding in my eyes,

killing the darkness, blocking my senses,

came charging

at a mad speed,

giving me no time

to get the hell out of the glass booth

and take cover;

the opening facing the rail, too close for comfort

I crouched, hands over my ears,

pressed against the glass,

facing the blasting intimidation of relentless motion,

the tall, ferocious, alien machine reaching me

with a bang

that shook the booth,

pressing by,

the tall freight cars rising up above

in their drum beat passage,

their collected power, might & velocity

incredibly menacing;

death & nothingness putting on a close call

where a soothing, zen-like silence had been the spirit

of the night

just seconds before;

the booth swaying & creaking

during the horrendous power demonstration

that made me feel my insignificance

in every nerve of my body,

until it just as suddenly stopped

when the last railroad car had passed,

leaving a just as preposterous silence,

as if nothing had happened,

right beyond the passing, passing, passing

of a hellhound machinery

banging by in the spirit of a Harry Martinson goldonder

heading for the tundras of Mars;

a power & might

so beyond any human strength & stubbornness

that all one can do is invent a god,

ever crueler, ever stranger

B – I have the whole car

I have the whole car to myself,

the wide open traveller's space gasping for folks

in a dreamtime journey

through a black night that rushes backwards outside;

anonymous time units occupying the empty seats

The train screeches through the darkness

like some imagined prehistoric creature

snaking past dark shadows with fiery eyes;

buildings of autumn

I'm at the outset of a real life journey,

darkness spilling over att 200 km/hour

C – the northbound train

The northbound train staggers

up the forests

like a drunkard;

smells like a urinal

in Alcoholic Downtown Stockholm Bumtown,

European mountain hikers,

not believing their noses,

being used to the high quality trains

in the rest of Europe,

not quite understanding

how a reckless company

like Norwegian VY can be allowed

to run this one & only high profile rail

up to Lapland and the mountains,

and likewise cities like Luleå & Kiruna,

with their rundown cars from the 1980s,

with no service being performed

on these falling-apart cars,

the toilets a smelly disaster of shit & piss,

sometimes dirty linen

and hardly any cleaning personell

VY is obviously sucking the last dollar

out of this destination,

the VY toilets either clogged up

or smelling like urinals

D – natten är en farsot

Natten är en farsot

längs rälsen;

sotig, jihadiserad

Toaletterna står rödlistade,

övervakade

av den tunga rörelsens framtvingade helighet

Vartefter

tar orter med hotfulla namn ledningen:

Kramfors, Brasilia, Nok Kundi

Galgarna väsnas borta vid fönstret,

som en förströdd John Cageensemble

i en torrsprucken garderobsliturgi

Tågsättet tågar på sitt sätt, tätt

mot underlaget

genom ödets marker; ödemarkerna;

rälsens stålbordun alltför tung

för mänskliga förhållanden;

en tvungen fortsättning på en mörk tanke,

bordlagd, banlagd

kl. 4 på morgonen;

sökljusen på i kupén

VY-toaletterna harklar sig, kräks,

pissoarmaniskt stinkande

genom det avlånga, avlägsna folkhemmets övergång

i en räcka hämnder

på tigrinja & farsi, arabiska & Rinkebysvenska;

blodskuldens Allahu Akbar

Om & om igen

måste HÄR & NU bevisa sig

och få bekräftelse

Natten är övertygad & bestämd,

rituellt sparsmakad & farlig;

varje meters tvångstanke fulladdad

med elektricitet

från Harsprånget & Porjus, Messaure & Ritsem,

vattnets kraft bestulen på vägen mot havet

Religionerna går vilse i storögda verkligheter

Efternatten sluter läskpapperstätt

mot hudkostymernas pergamenterade totemtomtar

Tåget tvekar inte en sekund;

rälsen lika enspårig som Jehovas Vittnen

vid Åminnelsekannibalismerna i Rikets Sal

Oförsonligt vrålögdt stupar nattåget

genom tunnlarnas tryckkammare,

trumhinnorna inåtbuktande i Homo sapiens skallstrukturer,

följande - till punkt & pricka -

rådande fysikaliska lagar

Resandekropparna far ensamma

genom sina samhällen, väl avgränsade

i sina taktiliteter,

allt oändligt sammanflätat,

begrundat

på platser i universum - mänskliga hjärnor -

som utgör fokaler för Kosmos självbespegling;

en ond ångest

som driver tågen upp i landet;

en för alla och ingen för nån

Skitnödigheter

är ett kluster

genom vagnarnas kupéer

fem i fem på tisdagsmorgonen

vid Örnsköldsvik,

men resenärerna ligger i sexpack,

instuckna i de stinkande 80-talsurinoarernas pärlband

i VY:s gangsterverksamma Norrlandståg,

ingrodda i pissnödigheternas 40-åriga avsmak;

priset för Norrland;

en svensk koloni på bristningsgränsen,

bortom vilken Stockholm är ett nödläge

och ett dåligt skämt,

synnerligen uttolkat av Hooja

i en lysande räcka stilistiska skarp-synt-heter

Gryningen bryts upp

i sköra bjällror

och rälsens hallucinatorium;

technorytmer ur smartphonesuppvaknanden

och sammanlagda nattologers mentalmarinerade,

mortalmanierade mil

Ljuset

kryper

småningom

på oss,

bygger in oss

i våra uppfattningar

om oss själva, om igen,

med små förändringar

strax innan Bastuträsk

Det dova mullret

är allt livsuppehållande

i detta ovissa livsuppehåll

Huskroppar man satt ut

i utsatta områden

frontar de utsatta,

fråntar de tillsatta all heder

Skogarna i Norrland

är fullständigt ärliga

Nätterna vrider sig i svärta,

dagarna är skendräktiga